På nätet stod det idag om en 8:a årig pojke som fått ett handbollmål över sig under en gymnastiklektion. Han skadades så svårt att han avled av sina skador. Det här är min värsta mardröm. Jag jobbar i idrottssalen varje vecka och tjatar på mina elever jämt om hur viktigt det är att de aldrig får vara i materialrummet om inte jag är med, att de inte får klättra i ribbstolarna om inte jag har sagt att de ska göra det, att de aldrig får göra ngt annat än vad jag ber dem om. ....
En sån olycka som hände denna pojke är ngt man aldrig kan skydda sig mot. Det går inte att föreställa sig hur hans lärare känner sig. Eller hur familjen mår givetvis. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att ingenting så allvarligt har hänt ngt av "mina" barn
1 kommentar:
Jag hörde det på nyheterna igår och började nästan gråta. Så tragiskt. På en gympalektion, på barnens arbetsplats. Tänker förstås på föräldrarna, men också på läraren, hur ska läraren bli sig själv igen.
När jag står som instruktör i träningslokalen händer det ju enstaka gånger att deltagare faller och stukar en fot, det läker och är inte mitt fel som instruktör. Om jag har följt alla riktlinjer vi har för skadefri träning kan jag inte ta på mig det ansvaret. Men jag känner mig ändå alltid jätteskyldig, hur ska då inte läraren känna sig i det här fallet. Hemska tanke.
Skicka en kommentar